Varför skriva ett blogginlägg om dagen när man kan skriva två? Just de, så fort min resekamrat skriver något så är jag inte sen med att skriva ett. Det smittar enkelt av sig, med andra ord!

Dock blir detta inlägg extremt kort (för att vara mig), för att jag tänkte bara ta upp ett litet problem med Er. Jag visar det enklast genom ett par bilder och ett par förklaringar till dessa.

Vi bor på en av de mest centrala vägarna i Ipanema - väldigt bra och lugnt område. Detta är utsikten från hissplanet - alltså från fönstret där man har hissarna ner till poolen, stranden eller whatever. Vi bor på plan 7 och ser detta. Inget speciellt i sig, bara några bruna halvtråkiga bostäder.

Skulle det vara så att vi hade bott på plan 8, så hade utsikten vart denna:

 Ser ni den lilla pricken - de lilla "korset" i bakgrunden på berget? Fantastiskt fin, men visst ser jesusstatyn ovanligt liten ut?

 För mig är detta helt fantastiskt. Ett underverk bara några meter ifrån oss. Visserligen ett plan över oss, men ändå!

Jag och Alex har idag spenderat ett par timmar vid stranden, och denna gång tog vi faktiskt med oss kameran för att visa lite hur våra dagar ser ut. Då jag lovat att detta inlägg ska vara extremt kort väljer jag att överlåta detta till Alex..

Sköt om Er sålänge!

Tchau

Igår kväll tog jag en buss ca 20 minuter bort genom två favellor till ett shoppingmall där ja skulle möta en bekant, dock påträffades denna aldrig och jag valde att ta taxi tillbaka eftersom det var sent och jag pallade inte leta buss. Visste att det skulle kosta mellan 25-30 reais och ja hade med mig 42 så det kändes lugnt.

Efter en stund märker jag hur taxametern tickar på men vi kommer inte ett dugg närmare Ipanema. Jag frågar på min portugisiska varför det redan är dyrt och han mummlar något om natttaxa men jag står på mig och säger att igår kostade samma taxitur 26 reais (jag hade inte åkt taxi den där biten men jag ville låta trovärdig). Vi tjaffsar lite och stämningen i bilen är inte den bästa. Plötsligt frågar han mig vilken väg vi ska ta. Jag är redan toklack och säger att det är han som kör och att han ska ta snabbaste vägen och att det max får kosta 30 reais, stämningen blir sämre. Till slut är vi på Ipanema stranden och taxa metern är på 40 någonting och jag ber honom stanna. Han stannar bredvid ett gäng brassar som står och hänger bara, känns lagom säkert. 

Jag frågar vad det kostar och han pekar på taxametern. Jag säger nej och försöker tjaffsa vidare på spansk/portugisiska/engelska/svenska men vi kommer ingen vart. Jag är så sjukt sur så jag knugglar ihop pengarna och kastar på honom. Sedan går jag ut där bak utan att stänga dörren och går hem. Just ja! Innan jag går säger jag - Du gillar inte gud,eller Gud gillar inte dig. Eller något liknande. Moget!

När jag kommer hem säger Sasan att vår bekant ringt ett antal gånger men han vet inte vad som sas eller hur många gånger eller vilka tidpunkter, Bra sekreterare! Han har inte heller varit ett dugg orolig vart jag har hållt hus, fp!

Vi har träffat ett gäng 17 åringar som vi spelar fotboll och vollyboll med på dagarna. De vill även gå ut med oss ikväll, vi får se hur det blir med det. Nu är det dags för strandfotboll. Om jag skulle skriva om alla drömmål jag gör där nere så skulle ni inte få läsa om annat så det sparar jag er.

Thilo: Ehh, shortsen. Hmm. Trodde du hade lämnat dom hos mig som nån slags gåva? 

Ronaldo: Sjukt roligt att du uppskattar vår blogg så! Både jag och Sasan upskattar dina kommentarer, tack! Antar att du också varit i sydamerika?

Mamma: Jag har sådan sjuk ångest att komma hem men jag saknar dig jättemycket!

Sasan: Konstigt att de kallar dig Ibra när jag hörde du säga - Call me Ibra.

Hejdå