Direktlänk till inlägg 15 februari 2010
För 155 dagar sedan så landade jag i Sao Paulo för att nästan vara i Sydamerika i sex månader. Ganska bra semester, eller? Det kändes som dagen då jag måste åka hem är en evighet ifrån mig men snart är den här. Vi kommer fram till en stad som många beskriver som en av de farligaste och de tråkigaste. Fast att det regnar och är kallt så känner jag att den här resan kommer bli bland de bästa jag gjort och ack va rätt jag hade.
Jag har upplevt allt från att bara ha det bra på en strand i solen i Florianopolis till att bli rånad en regnig dag på en gata i Buenos AIres. Sätt allt från härlig natur till skabbiga nattklubbar. Hur som helst så har den här resan varit bland det bästa jag gjort i mitt liv och jag ångrar inget.
När jag först bestämde mig för att åka ut och resa så ville/kunde igen följa med. Jag ville inte åka iväg själv ett halvår för det kändes lite för läskigt för mig. Sasan kunde tänka sig att vara borta en månad eller två men inte mera. Detta gjorde att jag tänkte åka till Bolivia och volentärarbeta i ca 3-4 månader för att sedan möta upp Sasan. Jag ljög ihop att jag kunde spanska och fick en plats på ett barnhem. Eftersom min spanska är ytterst begränsad så bestämde jag mig efter lite betänketid att hoppa av volentärprojektet. Tjatade på Sasan att vi skulle iväg ett halvår och inte 1- 2 månader. Tillslut blev det en komprimiss på 5 1/2 månad. Hur som haver vill jag säga tack till Sasan som ställt upp på denna resa för utan han skulle jag inte gjort den. Tack Sasan!
Den här resan har inte bara varit att jag har testat på hur det är att vara full i olika städer i Sydamerika utan jag känner även att jag lärt mig något, vet inte riktigt vad men något är det. Känner att jag nästa gång jag är ute och reser så skulle jag inte ha något problem med att åka själv. Vet att jag alltid klarar mig och har inte haft några problem med att kolla upp resvägar, resmål, boka hostel, lägenheter, bussar, flyg och överallt har jag träffat nya vänner så man behöver aldrig vara ensam om man inte vill. Dock är det ju roligare att få dela den här upplevelsen med en kamrat.
Om en vecka landar jag på Arlanda. Detta är med blandade känslor. Ska bli helt underbart att träffa familjen, Elsa och alla vännerna men jag ska inte sticka under stolen med att jag kommer vara väldigt ledsen när jag sitter på Sao Paulos flygplats. Här har jag träffat väldigt många karaktärer de flesta har jag kommit bra överrens med. Jag har träffat gamla vänner och fått många nya.
Vill även passa på att säga STORT TACKk till er alla som ställt upp och hjälpt mig och Sasan på diverse sätt. Tänker främst på Thiago, Guillerhme, Debora, Beatriz, Isadora, Raphael, Rafael, Bruna, Marcelo, Maria Clara, Antonia, Livia, Leo, Cathal, Håvard och Christian, Gaby, Diego, Casper, Julian, Julians familj, Juan, Rugbylaget med Batata i spetsen, Augustin, Peter och Nacilma, Garry, Papel, Anderson och Dany, Mamma och pappa.
Har jag missat någon nu så ber jag om ursäkt. Sen har vi ju träffat många andra männsikor som har gjort intryck på oss på olika sätt. Allt ifrån de sköna danskarna Benny och Bastian till osköna "Dennis" från Florianopolis. Hur som helst så har vi träffat många vi gillat och jag tror ni uppskattat oss också. Tror ni gillat att firat jul med oss, festat med oss eller bara sett när jag "pestat" omkring.
VI har i alla fall haft roligt.
Tankte skriva ett nar jag kommer hem ocksa sa ni vet att jag mar bra! Har varit i paradiset och har inte haft tillgang till internet men du behover inte vara orolig mamma. Kommer med Iberia 3322 klockan 14,20 till Arlanda imorgon. Sitter just n...
Inte trodde jag att denna stund skulle komma när jag först började skriva i denna blogg för ungefär fem månader och två veckor sedan. Minns det som igår när jag vinkade hej då till min då gråtande mamma, fick skjuts av storebror till Arlanda, gav han...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 |
10 |
11 | 12 | 13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
|||
|