Ja du mamma, varför pumpar jag ut blogginlägg som om det inte finns nån morgondag?! För det finns det väl? Det hoppas jag för att jag har fått nog av det här!! Hur kul är det egntligentt vara full varje dag, ragga snyggar brasilianskor och sova hur länga man vill, värdelöst!

 När ni troligen läser det här så harv jag lämnat Rio och troligen befinner mig på nån flygplats i Brasilien. Varför undrar ni?! Är det för att jag tröttnat på mina vänner, tröttnat på att vara pappa, eller helt enkelt bara tröttnat på att festa hela tiden?

Självklart inte! eller va fan, vi ska inte ljuga. Jag är väldigt trött på det så nu drar jag. Sasan sorry, jag skiter i det här nu. Antar du läser det här imorgon så fort du vaknar då datorn verkar ha varit  en tredjedel av din matochsovklocka. Jag tar första bästa flyg någonstans. Känner att jag behöver lite tid för mig själv och kommer utnyttja dessa dagar för det. Haft det väldigt bra med dig men tillslut får man helt enkelt nog.

Dock kan jag erkänna redan nu att jag kommer vara orolig om jag kommer se dig i Sampa den 21 feb. 16,55 går flyget. Möt mig vid gaten, jag har på mig ett par gröna skjorts om du inte kommer ihåg hur jag ser ut. Hoppas verkligen vi ses där, längtar!

hur som helst

Jag återkommer med hur det här utvecklar sig. Förhoppningsvis redan om några timmar..

hejdå

För 155 dagar sedan så landade jag i Sao Paulo för att nästan vara i Sydamerika i sex månader. Ganska bra semester, eller? Det kändes som dagen då jag måste åka hem är en evighet ifrån mig men snart är den här. Vi kommer fram till en stad som många beskriver som en av de farligaste och de tråkigaste. Fast att det regnar och är kallt så känner jag att den här resan kommer bli bland de bästa jag gjort och ack va rätt jag hade.

Jag har upplevt allt från att bara ha det bra på en strand i solen i Florianopolis till att bli rånad en regnig dag på en gata i Buenos AIres. Sätt allt från härlig natur till skabbiga nattklubbar. Hur som helst så har den här resan varit bland det bästa jag gjort i mitt liv och jag ångrar inget.

När jag först bestämde mig för att åka ut och resa så ville/kunde igen följa med. Jag ville inte åka iväg själv ett halvår för det kändes lite för läskigt för mig. Sasan kunde tänka sig att vara borta en månad eller två men inte mera. Detta gjorde att jag tänkte åka till Bolivia och volentärarbeta i ca 3-4 månader för att sedan möta upp Sasan. Jag ljög ihop att jag kunde spanska och fick en plats på ett barnhem. Eftersom min spanska är ytterst begränsad så bestämde jag mig efter lite betänketid att hoppa av volentärprojektet. Tjatade på Sasan att vi skulle iväg ett halvår och inte 1- 2 månader. Tillslut blev det en komprimiss på 5 1/2 månad. Hur som haver vill jag säga tack till Sasan som ställt upp på denna resa för utan han skulle jag inte gjort den. Tack Sasan!

Den här resan har inte bara varit att jag har testat på hur det är att vara full i olika städer i Sydamerika utan jag känner även att jag lärt mig något, vet inte riktigt vad men något är det. Känner att jag nästa gång jag är ute och reser så skulle jag inte ha något problem med att åka själv. Vet att jag alltid klarar mig och har inte haft några problem med att kolla upp resvägar, resmål, boka hostel, lägenheter, bussar, flyg och överallt har jag träffat nya vänner så man behöver aldrig vara ensam om man inte vill. Dock är det ju roligare att få dela den här upplevelsen med en kamrat.
Om en vecka landar jag på Arlanda. Detta är med blandade känslor. Ska bli helt underbart att träffa familjen, Elsa och alla vännerna men jag ska inte sticka under stolen med att jag kommer vara väldigt ledsen när jag sitter på Sao Paulos flygplats. Här har jag träffat väldigt många karaktärer de flesta har jag kommit bra överrens med. Jag har träffat gamla vänner och fått många nya.  

Vill även passa på att säga STORT TACKk till er alla som ställt upp och hjälpt mig och Sasan på diverse sätt. Tänker främst på Thiago, Guillerhme, Debora, Beatriz, Isadora, Raphael, Rafael, Bruna, Marcelo, Maria Clara, Antonia, Livia, Leo, Cathal, Håvard och Christian, Gaby, Diego, Casper, Julian, Julians familj, Juan, Rugbylaget med Batata i spetsen, Augustin, Peter och Nacilma, Garry, Papel, Anderson och Dany, Mamma och pappa.

Har jag missat någon nu så ber jag om ursäkt. Sen har vi ju träffat många andra männsikor som har gjort intryck på oss på olika sätt. Allt ifrån de sköna danskarna Benny och Bastian till osköna "Dennis" från Florianopolis. Hur som helst så har vi träffat många vi gillat och jag tror ni uppskattat oss också. Tror ni gillat att firat jul med oss, festat med oss eller bara sett när jag "pestat" omkring.

VI har i alla fall haft roligt.

Senaste dagarna har det varit fest. Det går till så att det pågår gatutfester runt om i Rio de kan börja allt ifrån nio på morgonen och hålla på hela nätterna. Det är fullt med folk (på vissa sägs det att det varit upp till 100 000 personer) och alla dricker, dansar och har roligt. Dock börjar jag känna mig trött efter tre intensiva dagar men snart är karnevalen slut så det gäller att passa på.

Har även hunnit läsa klart en bok. Tröstaren av Karin Wahlberg. Märker rätt snabbt att boken är dålig men bestämmer mig för att läsa klart den för att den har många bra recentioner på omslaget och slutet ska visst vara ett oväntat. Läser klart boken och den var jättedålig det ända oväntade med slutet var att det också var dåligt. Blir väldigt irriterad på dessa personer som skrivit på omslaget att boken är bra. Såg sen att det var folk från Gefle dagblad, Länstidningen Östersund och Värmlands folkblad. Ja ni förstår, dessa medier kanske inte är de bästa. 

Sasan har suttit sönder två stolar på resan. Det vill säga att de plötsligt ramlat ihop när han suttit på dem. Detta har jag skrattat gott åt men igår så gick vår hammock sönder när jag låg i den. Har jag lagt på mig för mycket muskler?

Vi är ju tre personer i lägenheten så vi turas om att sova i vardagsrummet/balkongen. Dock vaknar man upp genomsvettig då fläkten är i sovrummet. Det är ju rätt varm här. För nån dag sedan väcker Sasan mig att han vill sova i sovrummet för han sov på balkongen och låg och frös tydligen. Har aldrig sett det svalare än 27 grader här, kallt!

   Garrys tur att sova på golvet, hoppas han inte blir sjuk för balkongdörren är öppen.

Karolina: Vilken fin kommentar! Värmer verkligen. Saknar dig med. Tråkigt att du inte kommer vara på Arlanda men du får ha det så bra på itt äventyr vad det nu är?! Jag är nyfiken!

Mamma: Roligt att du gillar bloggen och du förgyller den med dina kommentarer. Dock har allting ett slut likt så denna blogg.

Boris och Mörk: Ni verkar tro att jag kommer hem idag?! Tror jag missar dagens träning så börja utan mig så dyker jag upp nästa måndag och krigar på.

Nu ska jag ta tag i dagen, har lite saker att fixa

Ok, ikväll så har jag varit på två gatufester, dock finns det bilder på att Sasan varit på minst en av dessa men min kamera blev snodd ur min ficka trots att jag kollade den stenhårt, fan!

Roligt är dock att förutom idag har jag träffat folk jag känner på de senaste fem festerna jag varit på, Ikväll bröts dock sviten men byggs upp med att jag träffa några från värmland som jag hade gemensamma vänner med. Liten värld!

Kamera plus 10 bilder på mig och Sasan i våra små badbyxor försvann ,Fan!

Blir semimycket blilder från och med nu, fan fan fan.

Det ända bra var att min förra kamera som var bra försvann i BA.

Sasan har köpt en ny åt mig som höll ungefär samma kvalité som David håller i innebandy. Värdelös helt enkelt. Så jag tänkte ändå lägga den bredvid min kompass i garderoben när jag kommer hem.

Hawks se till att vinn, förlåt Hacke och Vårtan, det var Garry!

A ja nu ska jag sova på soffan

fan

Hej.

Ledsen för att jag ej skrivit tidigare, men jag har verkligen inte tid att skriva i denna blogg nuförtiden. Ju mer dagarna går, desto mer ångest får jag för att jag ska hem snart. Förstå - nästa söndag går vårt flyg! Hur sjukt är det inte?

Sjukt att jag ändå efter mer än 5 månaders resande med en och samma resekamrat ej tröttnat på Alex, trots att han flertalet nätter gnisslar sina tänder och även några gånger försöker skeda mig. Medvetet eller ej låter vi vara osagt, men nog för att vi bor nära en böggata så tackar jag snällt men bestämt nej. Dock ska det tilläggas att resandet inte har gått smärtfritt rent vänskapligt. Vi har haft våra duster (verkligen inget som behöver nämnas här), men som man säger - de som inte dödar härdar..

Garry, den engelska killen har verkligen överraskat oss. Han har varit en trevlig färgklick som flyttat in hos oss. 28 år gammal, driver någon form av välgörenhet och försöker, som nämnt innan, driva igång en futvolleyskola för gringos här borta. Hans mål är sedan att flytta och leva i en favela och gå runt på dessa två verksamheter. Att bo i favela kostar drygt 300 Reais per månad, vilket är drygt 1200kr och då ingår el, vatten, värme och internet - inte illa! Allt för att slippa verkligheten borta i England och istället försöka "bo vid stranden". Rio är verkligen kärlek vid första ögonkastet - ni har mitt ord på det.

Känner även att jag köpt alldeles för många tavlor också. Typiskt mig, när jag verkligen faller får något så överdriver jag det till döden. Jaja, man lever bara en gång, antar jag och det finns alltid rum för tavlor i min källare som man sedan kan plocka fram.

Roligt med alla kommentarer om våra fina badbyxor. Både ris och ros, men känslan är helt perfekt när man är på stranden med dessa. Brännan blir bättre också. Inte helt uteslutet att vi går runt med dessa på Eriksdalsbadet någon vacker dag. Låt folk skratta åt oss, de gör oss bara starkare! Visst - "paketet" syns mer än tydligt med dessa, men inget vi kan göra åt. Dock ångrar jag att jag valde samma storlek på brallorna som Alex (medium) då min rumpa är alldeles för stor för dessa. Så Eddie, jag köper nog ett par nya, så kan du ta mina gamla. Fräsha och fina, nästan oanvända - deal?! Du känner mig rätt bra också, så ja ger dig ett bra pris..

Mörk S - Ska tänka på "läggningen" nästa gång - bra synpunkt!

Ikväll är det gatuparty borta vid Leblon, den fina stranddelen av Ipanema. Startar 18.00 Ölen satte sina spår igår, men skam den som inte dricker fler än en dag på raken här borta i Rio under karnevalen.

Ni ska få se en bild också - en fin, men något mörk utsikt över Copacabana.

Sköt om Er sålänge - dags för ett dopp i poolen. Prognosen säger att det ska vara 40 grader varmt de närmsta tio dagarna, så de gäller att svalka sig så ofta man har tid.

Tchau!

Roligt med alla uppmuntrande kommentarer angående våra badbyxor. Roligast var en som sa till mig - Alexander vad håller du på med? du ser förjäklig ut. När du kommer hem och får perspektiv på det hela så kommer du ångra att du lagt ut bilder på dig i de där byxorna.

I tisdags tog vi bussen till Barra de Tijuca där vi spelade futvolley. Jag, Sasan, Garry och en hemlös 15 åring spelade, sjukt roligt. Jag och Sasan turades om att vara med 15åringen och Garry. Det blev fyra matcher och lika många segrar kunde skrivas upp på mitt konto. När solen började gå ned kom de duktiga spelarna, så då satt vi och tog det lugnt och tittade när de lirade. De gamla fotbollstjärnorna Junior (blivit utsedd till brasiliens bästa vänsterback någonsin och en av de 125 bästa fotbollspelarna någonsin) och Edinho (gammal brasiliansk lagkapten.)

   Junior(som var grymt bra på futvolley) i vit tröja och Edinho i avslappnad orange      keps.

Sen på kvällen drog vi till det här stället

   Det är precis som det låter. En bar som har specialiserat sig på caiprinas och dess alkohol, Cashaca. En del caiprinhas där var riktigt goda medan vissa smaker inte föll oss riktigt i som till exempel Sasans caiprinha med kanel och ananas. Efter några drinkar blev det en pubrunda, en trevlig kväll helt enkelt. Dock kanske vi blev lite för runda om fötterna, eller?

Tidigt på kvällen

Lite senare på kvällen

Igår laddade vi batterierna på dagen för att på kvällen spela strandfotboll med massa engelsmän, nån brasse och några svenskar vi träffat. Sista matchen vi spelade blev världen mot Sverige. Sasan fick asyl och deltog i världslaget. Det blev en riktig nagelbitare där tillslut Sverige drog längsta strået och vann med 7-5. Bör tilläggas var att Peter blev stor matchhjälte med sina tre mål.

I helgen är det fullt med gatufester så det kommer nog bli en händelsrik helg. Nu måste jag bättra på brännan på mina lår.

Hejdå

I Buenos Aires köpte jag ett par gröna shorts som jag gillar väldigt mycket. Har även sagt att det är ett av mina favvoplagg. Dock har dessa shorts inte fallit alla i smaken. Jag Har förstått när bland annat våra engelska vänner har frågat om jag vill låna surfarshorts av dom och sen har jag fått lite gliringar. Så här ser mina shorts ut, ni känner igen dom.

Nu har jag dock slagit två flugor i en smäll. Jag har gjort de som klagat på mina shorts glada samt att jag fortsatt min förvandling till Brasse. Jag har alltså köpt ett par ny badshorts. Hann bara nämna sungas innan jag fick med Sasan på att köpa ett par. Så här ser de alltså ut. Innan ni dömer tänk pa att vi är lite nervösa då det är första gången vi använder dem. Dock får ni ju tänka på att våra lår inte sett solens strålar och kan framstå som lite mindre bruna.

Dom är inte bara snygga utan Garry påstår att de är väldigt praktiska också. Till exempel när man spelar futvolley och strandfotboll. Kolla bara ! (som ni förstår av bilden är de vi spelar med inte brassar eftersom de har osmakligt långa shorts)

Idag var det 40 grader varmt så då är det skönt att bara ta det lugnt i sina sungas.

Annars idag så har jag och Garry( som också flyttat in med oss) varit i en Flamengoshop och jag köpte en tröja. Jag och Sasan såg även fotbollspelaren Fred glassa runt på stranden.

Imorgon ska vi till Barrastranden och spela futvolley, fatta va bra vi kommer vara i våra  sungas.

Tänkte låta bilderna och filmerna tala i detta inlägg. 

Ett blockparty är mer eller mindre ett party ute på gatorna, oftast väldigt tidigt på dagarna. Visst vill man inte missa sådant, så vi tog en promenad drygt 3 minuter bort och skådade ett hav av folk!

 Dålig bild men här har vi från vänster: Alex, Garry, Andy (vän till fängelsetjejerna) och jag själv.

Även här en film på hur stämningen är. Tänk om man vore så poppis som Alex..

Slänger även med en annan halvlustig film..

Under karnevalen är det så mycket folk överallt att man inte har någon aning vart alla kommer ifrån. Visserligen en stor stad men ändå, har folk inget bättre för sig att göra?!

Dessa "snören" är väldigt populära här i Rio. Bit bara av toppen av snöret och häll i dig så mycket du bara kan. Fullt med sprit och något smaksatt. Denna gång vart det grönt snöre i form av mintsmak. Smakade inge vidare, men det vart ju knappast att man inte slurpade upp allt ändå!

Vi festade, pratade med främlingar, gjorde allt för att ha så roligt som möjligt, innan vi insåg att klockan var alldeles för mycket - vi hade ju en sambaskola att dra till! Hem akut, byt om akut, ta en taxi akut 20 minuter bort till Sambodromo - gatan där man dansar på. Om det inte vore för all trafik hade vi varit i tid, men som tur var insåg vi att vi befann oss i Brasilien, där inget startar i tid, så istället för att komma på plats 5 minuter för sent (22.05), kom vi istället 55 minuter för tidigt - tack för det!

  Alex och Peter strax innan skolan startar. Alkohol inne i tåget såklart förbjudet.

Damen bredvid mig ville hela tiden hålla min hand, men jag vill ju såklart bara dansa eller göra något annat.

   Såg typ inte en sur min någonstans. Gillar hans gula passande hår..

.. som Alex inte var sen med att beslagta!

    Vi har redan gett upp med att försöka dansa samba, så det var bara att skutta runt och göra det bästa av situationen.

Visst försökte både jag och Alex smygfilma varandra också.

När man har dansat klart vill man alltid stanna kvar för att se människorna som håller igång musiken med diverse instrument - riktigt häftig upplevelse!

Dock låter det som skit i denna film jag länkar, men på plats låter det helt fantastiskt! Folk bokstavligen avgudar dessa människor, och det är inte svårt att förstå varför..

Även roligt att Alex lyckades be om en trumpinne från orkestern. Fint minne!

Karnevalens "maskot".

Ni kanske har svårt att föreställa Er hur stort och mäktigt tåget är som vi dansar i. Tar därför med en bild här nedan som visar hela spektaklet.

Nu tänkte jag fortsätta titta på lite tv, sen dra och titta på lite tavlor borta vid Copacabana. Sköt om Er där hemma, snart min drömresa slut..

Tchau