För 155 dagar sedan så landade jag i Sao Paulo för att nästan vara i Sydamerika i sex månader. Ganska bra semester, eller? Det kändes som dagen då jag måste åka hem är en evighet ifrån mig men snart är den här. Vi kommer fram till en stad som många beskriver som en av de farligaste och de tråkigaste. Fast att det regnar och är kallt så känner jag att den här resan kommer bli bland de bästa jag gjort och ack va rätt jag hade.

Jag har upplevt allt från att bara ha det bra på en strand i solen i Florianopolis till att bli rånad en regnig dag på en gata i Buenos AIres. Sätt allt från härlig natur till skabbiga nattklubbar. Hur som helst så har den här resan varit bland det bästa jag gjort i mitt liv och jag ångrar inget.

När jag först bestämde mig för att åka ut och resa så ville/kunde igen följa med. Jag ville inte åka iväg själv ett halvår för det kändes lite för läskigt för mig. Sasan kunde tänka sig att vara borta en månad eller två men inte mera. Detta gjorde att jag tänkte åka till Bolivia och volentärarbeta i ca 3-4 månader för att sedan möta upp Sasan. Jag ljög ihop att jag kunde spanska och fick en plats på ett barnhem. Eftersom min spanska är ytterst begränsad så bestämde jag mig efter lite betänketid att hoppa av volentärprojektet. Tjatade på Sasan att vi skulle iväg ett halvår och inte 1- 2 månader. Tillslut blev det en komprimiss på 5 1/2 månad. Hur som haver vill jag säga tack till Sasan som ställt upp på denna resa för utan han skulle jag inte gjort den. Tack Sasan!

Den här resan har inte bara varit att jag har testat på hur det är att vara full i olika städer i Sydamerika utan jag känner även att jag lärt mig något, vet inte riktigt vad men något är det. Känner att jag nästa gång jag är ute och reser så skulle jag inte ha något problem med att åka själv. Vet att jag alltid klarar mig och har inte haft några problem med att kolla upp resvägar, resmål, boka hostel, lägenheter, bussar, flyg och överallt har jag träffat nya vänner så man behöver aldrig vara ensam om man inte vill. Dock är det ju roligare att få dela den här upplevelsen med en kamrat.
Om en vecka landar jag på Arlanda. Detta är med blandade känslor. Ska bli helt underbart att träffa familjen, Elsa och alla vännerna men jag ska inte sticka under stolen med att jag kommer vara väldigt ledsen när jag sitter på Sao Paulos flygplats. Här har jag träffat väldigt många karaktärer de flesta har jag kommit bra överrens med. Jag har träffat gamla vänner och fått många nya.  

Vill även passa på att säga STORT TACKk till er alla som ställt upp och hjälpt mig och Sasan på diverse sätt. Tänker främst på Thiago, Guillerhme, Debora, Beatriz, Isadora, Raphael, Rafael, Bruna, Marcelo, Maria Clara, Antonia, Livia, Leo, Cathal, Håvard och Christian, Gaby, Diego, Casper, Julian, Julians familj, Juan, Rugbylaget med Batata i spetsen, Augustin, Peter och Nacilma, Garry, Papel, Anderson och Dany, Mamma och pappa.

Har jag missat någon nu så ber jag om ursäkt. Sen har vi ju träffat många andra männsikor som har gjort intryck på oss på olika sätt. Allt ifrån de sköna danskarna Benny och Bastian till osköna "Dennis" från Florianopolis. Hur som helst så har vi träffat många vi gillat och jag tror ni uppskattat oss också. Tror ni gillat att firat jul med oss, festat med oss eller bara sett när jag "pestat" omkring.

VI har i alla fall haft roligt.

Senaste dagarna har det varit fest. Det går till så att det pågår gatutfester runt om i Rio de kan börja allt ifrån nio på morgonen och hålla på hela nätterna. Det är fullt med folk (på vissa sägs det att det varit upp till 100 000 personer) och alla dricker, dansar och har roligt. Dock börjar jag känna mig trött efter tre intensiva dagar men snart är karnevalen slut så det gäller att passa på.

Har även hunnit läsa klart en bok. Tröstaren av Karin Wahlberg. Märker rätt snabbt att boken är dålig men bestämmer mig för att läsa klart den för att den har många bra recentioner på omslaget och slutet ska visst vara ett oväntat. Läser klart boken och den var jättedålig det ända oväntade med slutet var att det också var dåligt. Blir väldigt irriterad på dessa personer som skrivit på omslaget att boken är bra. Såg sen att det var folk från Gefle dagblad, Länstidningen Östersund och Värmlands folkblad. Ja ni förstår, dessa medier kanske inte är de bästa. 

Sasan har suttit sönder två stolar på resan. Det vill säga att de plötsligt ramlat ihop när han suttit på dem. Detta har jag skrattat gott åt men igår så gick vår hammock sönder när jag låg i den. Har jag lagt på mig för mycket muskler?

Vi är ju tre personer i lägenheten så vi turas om att sova i vardagsrummet/balkongen. Dock vaknar man upp genomsvettig då fläkten är i sovrummet. Det är ju rätt varm här. För nån dag sedan väcker Sasan mig att han vill sova i sovrummet för han sov på balkongen och låg och frös tydligen. Har aldrig sett det svalare än 27 grader här, kallt!

   Garrys tur att sova på golvet, hoppas han inte blir sjuk för balkongdörren är öppen.

Karolina: Vilken fin kommentar! Värmer verkligen. Saknar dig med. Tråkigt att du inte kommer vara på Arlanda men du får ha det så bra på itt äventyr vad det nu är?! Jag är nyfiken!

Mamma: Roligt att du gillar bloggen och du förgyller den med dina kommentarer. Dock har allting ett slut likt så denna blogg.

Boris och Mörk: Ni verkar tro att jag kommer hem idag?! Tror jag missar dagens träning så börja utan mig så dyker jag upp nästa måndag och krigar på.

Nu ska jag ta tag i dagen, har lite saker att fixa